David Lindgren "Shout it out"

Danny II gick från nobody till dark horse till final i Göteborg, på tre enkla men effektiva minuter. Jag har alltjämt trubbel att se storheten i den här stekarhousen, David Lindgren känns mer som en speedad bankir på statt än en klubbig dansgolvsdomptör. Men en backspin är alltid en backspin.

Formkurva: Nedåt.

Thorsten Flinck "Jag reser mig igen"

Den febriga mördarballaden fick fler röster än Sean Banan i Andra chansen, och lär fortsätta att stjäla röster som ett alternativ till alla hårdkoreograferade dansnummer även nästa vecka. Det spelar ju inte ens någon roll att Thorsten tappar texten. Han kan verkligen konsten att äga scenen.

Formkurva: Uppåt.

Dead by April "Mystery"

Fansen är röststarka, och apropå röster - "Mystery" är låten som introducerade growl-sången i den oskuldsfulla (nåja) schlagervärlden. Jag kan tycka att metal-gastandet tar väl stor plats, å andra sidan accentuerar det finalens allra starkaste pojkbandsrefräng - försedd med snabbhäftande Cheiron-klister.

Formkurva: Oförändrad.

Lisa Miskovsky "Why start a fire"

I en tävling där det mesta handlar om att sticka ut har Lisa Miskovsky gjort typ tvärtom. Gått in sig själv, flankerad av två snöänglar i tyg. Ett trick som lyft fram kvaliteterna i den behagliga midtempoballaden, komplett med sköna Phil Collins-trummor och tillbakalutad Miami Vice-atmosfär.

Formkurva: Svagt uppåt.

Top Cats "Baby doll"

Det är inget fel på farten eller fläkten. Top Cats vet hur man lattjar rock’n’roll i rutan. Rockabillygänget från Torsby har ett fantastiskt glatt humör, ett lyckat ståbastrick och en fan-skara som gärna slänger iväg ett sms eller två. Det gör inte "Baby doll" mindre platt, men det spelar tydligen mindre roll.

Formkurva: Oförändrad.

Loreen "Euphoria"

En elegant dansgolvsmällare som undviker de fallgropar "My heart is refusing me" fastnade i. Med ett häftigt Rihanna-stackato, pumpande David Guetta-beat, Ibizas fetaste trance-synt och en sällsynt arty integritet känns Loreen alltmer som finalens stora favorit, och "Euphoria" som vinters schlagerhit.

Formkurva: Uppåt.

Ulrik Munther "Soldiers"

Den nyblivne 18-åringen - hyllad av Hollywoods nöjesbloggare nummer 1, Perez Hilton - var storfavoriten som höll i Göteborg. Munthers schlagerdebut sticker ut även i Globen, med sitt distinkta marschmys låter "Soldiers" inte som något annat i finalen. Men topp tre blir svårnådd.

Formkurva: svagt nedåt.

Björn Ranelid feat Sara Li "Mirakel"

Sara Li, tjejen som framför refrängen om någon undrar, har hamnat i total mediaskugga bakom den store författarens ännu större ego. Märkligt? Inte så va. Det här är ju ingen låt, det är ett spektakel. En surrealistisk krock mellan nyvaken gymdisco och högfärdig poesiafton. Underhållande knas.

Formkurva: Uppåt.

Molly Sandén "Why am I crying"

Enda balladen som tågat raka vägen in i Globen, och det avancemanget är inget mysterium. Molly levererar sin musikaliskt avskalade men känslomässigt laddade tryckare med eftertryck. På ett sätt som för tankarna till Beyoncé och Adele - trots att det låter mer schlager än soul.

Formkurva: Oförändrad.

Danny Saucedo "Amazing"

Risken är förstås att Dannys självlysande show skymmer låten. Särskilt om han fortsätter att sjunga låtens intro lika osäkert som i Malmö. Samtidigt har "Amazing" en refräng kapabel att välta fotbollsläktare. En hyperenergisk dansexplosion i rakt nedstigande led till Swedish House Mafia.

Formkurva: Oförändrad.